Gaan na inhoud

1985 San Marino Grand Prix

in Wikipedia, die vrye ensiklopedie
  1985 San Marino Grand Prix
Wedrengegewens
Wedren 3 van 16 in die 1985 Formule Een-seisoen
← Vorige wedrenVolgende wedren →

Datum 5 Mei 1985
Plek Autodromo Dino Ferrari
Imola, Emilia-Romagna, Italië
Baan Permanent racing facility
5.040 km (3.132 mi)
Afstand 60 rondtes, 302.400 km (187.902 mi)
Voorste wegspringplek
Bestuurder Vlag van Brasilië Ayrton Senna Lotus-Renault
Tyd 1:27.327
Vinnigste rondte
Bestuurder Vlag van Italië Michele Alboreto Ferrari
Tyd 1:30.961 op rondte 29
Podiumplekke
Eerste Vlag van Italië Elio de Angelis Lotus-Renault
Tweede Vlag van België Thierry Boutsen Arrows-BMW
Derde Vlag van Frankryk Patrick Tambay Renault


Die 1985 San Marino Grand Prix was 'n Formule Een-motorwedren wat op 5 Mei 1985 in Imola gehou is. Dit was die derde wedren van die 1985 Formule Een Wêreldkampioenskap. Die 60-rondte-ren is deur die plaaslike bestuurder Elio de Angelis gewen, wat 'n Lotus-Renault bestuur het, nadat McLaren-bestuurder Alain Prost gediskwalifiseer is weens 'n ondermassa motor. Dit was de Angelis se tweede en laaste oorwinning. Thierry Boutsen was tweede in 'n Arrows - BMW, met Patrick Tambay derde in 'n fabrieks-Renault.

Plek Nr. Renjaer Vervaardiger Rondtes Tyd/Rede vir uitval Rooster Punte
1 11 Vlag van Italië Elio de Angelis Lotus-Renault 60 1:34:35.955 3 9
2 18 Vlag van België Thierry Boutsen Arrows-BMW 59 Geen brandstof 5 6
3 15 Vlag van Frankryk Patrick Tambay Renault 59 + 1 rondte 11 4
4 1 Vlag van Oostenryk Niki Lauda McLaren-TAG 59 + 1 rondte 8 3
5 5 Vlag van Verenigde Koninkryk Nigel Mansell Williams-Honda 58 Geen brandstof 7 2
6 28 Vlag van Swede Stefan Johansson Ferrari 57 Geen brandstof 15 1
7 12 Vlag van Brasilië Ayrton Senna Lotus-Renault 57 Geen brandstof 1  
8 7 Vlag van Brasilië Nelson Piquet Brabham-BMW 57 Geen brandstof 9  
9 3 Vlag van Verenigde Koninkryk Martin Brundle Tyrrell-Ford 56 Geen brandstof 25  
10 16 Vlag van Verenigde Koninkryk Derek Warwick Renault 56 + 4 rondtes 14  
DSQ 2 Vlag van Frankryk Alain Prost McLaren-TAG 60 Ondermassa 6  
Ret 23 Vlag van Verenigde State van Amerika Eddie Cheever Alfa Romeo 50 Enjin 12  
NC 24 Vlag van Italië Piercarlo Ghinzani Osella-Alfa Romeo 46 + 14 rondtes 22  
Ret 27 Vlag van Italië Michele Alboreto Ferrari 29 Elektries 4  
Ret 9 Vlag van Wes-Duitsland Manfred Winkelhock RAM-Hart 27 Enjin 23  
Ret 10 Vlag van Frankryk Philippe Alliot RAM-Hart 24 Enjin 21  
Ret 6 Vlag van Finland Keke Rosberg Williams-Honda 23 Remme 2  
Ret 26 Vlag van Frankryk Jacques Laffite Ligier-Renault 22 Turbo 16  
Ret 29 Vlag van Italië Pierluigi Martini Minardi-Motori Moderni 14 Turbo 19  
Ret 25 Vlag van Italië Andrea de Cesaris Ligier-Renault 11 Tol 13  
Ret 21 Vlag van Italië Mauro Baldi Spirit-Hart 9 Elektries 26  
Ret 8 Vlag van Frankryk François Hesnault Brabham-BMW 5 Enjin 20  
Ret 4 Vlag van Wes-Duitsland Stefan Bellof Tyrrell-Ford 5 Enjin 24  
Ret 17 Vlag van Oostenryk Gerhard Berger Arrows-BMW 4 Enjin 10  
Ret 22 Vlag van Italië Riccardo Patrese Alfa Romeo 4 Enjin 18  
DNS 30 Vlag van Verenigde Koninkryk Jonathan Palmer Zakspeed 0 Enjin 17  
Bron: [1][2]

Verwysings

[wysig | wysig bron]
  1. "1985 San Marino Grand Prix". formula1.com. Besoek op 15 November 2017.
  2. "1985 San Marino Grand Prix - Highlights". f1tv.formula1.com. Besoek op 22 Januarie 2023.