Nikkel(II)karbonaat

in Wikipedia, die vrye ensiklopedie
Eienskappe

Algemeen

Naam Nikkel(II)karbonaat
Struktuurformule van
Struktuurformule van
Chemiese formule NiCO3
Molêre massa 118,69 [g/mol][1]
CAS-nommer 3333-67-3[1]  
Voorkoms groen vastestof[1]  
Reuk reukloos[1]
Fasegedrag  
Selkonstantes a= 461,17(5)'c= 1473,5(2) [2]  
Ruimtegroep R3
Nommer 167  
Strukturbericht G0₁
Smeltpunt
Kookpunt
Digtheid 2,6 [1]
Oplosbaarheid onoplosbaar[1]

Suur-basis eienskappe

pKa

Veiligheid

Flitspunt nie-brandbaar 
LC50 306,9 mg/L (96h Channa argus)[1]

Tensy anders vermeld is alle data vir standaardtemperatuur en -druk toestande.

 
Portaal Chemie

Nikkel(II)karbonaat is 'n sout van nikkel in sy 2+ oksidasietoestand en koolsuur met chemiese formule NiCO3.

Dit word dikwels verhandel as basiese nikkelkarbonaat Ni4CO3(OH)6.4H2O. Dit vorm ook 'n heksahidraat NiCO3.6H2O.

Kristalstruktuur[wysig | wysig bron]

Watervye nikkel(II)karbonaat kristalliseer in die kalsiet-struktuur (G01 in die strukturbericht-klassifikasie).

Verwysings[wysig | wysig bron]

  1. 1,0 1,1 1,2 1,3 1,4 1,5 1,6 "MSDS". Fisher. Besoek op 22 September 2023.
  2. F. Pertlik (1985). "Structures of hydrothermally synthesized cobalt(II) carbonate and nickel(II) carbonate". Acta cryst. C42: 4–5. doi:10.1590/0366-69132022683853152.{{cite journal}}: AS1-onderhoud: gebruik authors-parameter (link)